|
Vid månadsskiftet oktober november var det
uppställning för tolv tappra fotbollsentusiaster för
avresa till England för att bevittna några matcher i Premier
League. Tre Premier League-matcher skulle beskådas. Manchester
United vs. Southampton samt de båda londonderbyna som dock spelades
samtidigt varvid gänget delade på sig mellan matcherna Fulham
vs. Arsenal och Tottenham vs. Chelsea.
Fredag 1/11
Vi lämnade Cityterminalen och klev på bussen mot Nyköping
och Skvasta-flygplats för två timmars flygresa till fotbollens
ö. Landade i ett halvmulet Stanstead, klev på flygtåget
för en timmes tågresa in till Liverpool station! (nä,
vi hade inte åkt fel...) i själva London, för att avsluta
nedresan med tunnelbana till hotellet på Queensborough Terasse.
Rolf Sundlöv, Roland Kemppainen
och Rolf Tillberg vid Piccadilly Circus
Hotellet An-Nur - som lika väl kunde varit Fowlty
Towers, med det strul som följde vid incheckingen och som slutade
med åtskilliga byten av rum och enkelrum som var dubbelrum och
vice versa. Några i sällskapet fick inte ens plats på
hotellet, utan var tvungna att flytta till grannhotellet. Nåväl,
efter incheckningsfarsen med den iranske 'Manuel' och hans medhjälpare
så var det centrala stan med sevärdheter, mat och ett par
pilsner som gällde. Dock var kvällen kort eftersom uppstigning
skulle ske tidigt för tågresa till Manchester och matchen
Manchester United vs Southampton på Old Trafford.
Juniorerna hittade ett vattenhål
på Carnaby Street. Fr v Tobias Niva, Olle Larsson-Hieta, Björn
Videkull och Daniel Niva
Lördag 2/11
Tågen i England har väl inte det bästa ryktet i världen
och någon oroade sig att vi kanske inte skulle hinna till matchen.
Det började med att blev bussar istället för tåg
de första 15 milen - till tågknutpunkten Milton Keynes pga
rälsarbeten, nåväl - fint att få åka genom
hela London och se stan från bussfönstret. Och man kan konstatera
att stan är vidsträckt och aldrig verkar ta slut - och det
är nära på att stan sträcker sig till Milton Keynes.
Tåget gick på utsatt tid och efter en och annan pilsner
var vi var framme i Manchester 13 minuter före utsatt tid - det
var annat än SJ det och samtidigt massor av mycket vänligt
bemötande av en mångfaldig tåg- och järnvägspersonal.
Lunchen i Manchester bestod av någon rejält
bränd kolbit (köttbit) som var hyfsat rå på insidan
och det är inte för inte man börjar förstå
ryktena som säger att engelsmän inte kan laga mat, nåväl
ölen smakade bra även här och stämningen var fortsatt
hög.
När man är här -
då har man inte långt till Old Trafford...!
Förväntningarna på dagens match var
stora och medan vi åt lunch var Leif "fotbollsproffessorn"
Pekkari iväg för att hämta matchbiljetterna - och han
kom med 12 säsongsblock!!! 12 säsongshäften till Old
Trafford!!! Det är värt hur mycket som helst. Kanske kidnapparna
som skulle kidnappa Beckhams fru Victoria samma dag, men åkte
fast, skulle ha riktat in sig på Leif istället då han
promenerade genom Manchester - det är som att han har promenerat
med kronjuvelerna genom Manchester - utan livvakt!
Efter lunchen tog vi spårvagn mot Sir Matt Busby
Way som är gatan där Old Trafford ligger. Vilken jättearena!
Att sitta högt uppe på upper deck är ju nästan
som att titta på matchen från ett flygplan - ingen närkontakt
med matchen precis. Och många säger att det inte är
någon riktig stämning på arenan. Men trots allt kan
man inte annat än bli imponerad av arenan och publiktrycket. Vi
var dessutom med och slog ett historiskt rekord, det var nämligen
alla tiders publikrekord i Premier League som slogs denna lördag.
Vi var hela 67691spectators. Svennis fanns också på arenan
för att beskåda matchen, men vi hade dock inte tid att ta
ett snack med honom...
Jättearenan Old Trafford i
inbjudande rött. Tyvärr är "upper deck" väldigt
långt från planen och får lite för mycket TV-känsla.
Men trycket på vår kortsida gick inte av för hackor...!
Vi var utspridda lite här och där runt om
arenan. Sjäv hamnade jag på kortsidan bland Manchestersupporters
och där det var ett jädra tryck. Och eftersom båda svenskarna
Svensson var med i Southampton så var det klart att man höll
lite på dem och när de spelade rätt smart och inte gav
Man U några särskilda chanser kändes det helt rätt
att hålla på bortalaget. Mikael Svensson var ytterst nära
att göra mål och nära att man jublade högt - men
kom snabbt på var man befann sig och att det inte var lämpligt
att jubla åt fel lag. Det var bara att knyta händerna i fickorna
och hålla masken och njuta av stämningen och matchen som
slutade 2-1 till Manchester United efter avgörande mål av
"mannen utan tröja" Diego Forlan. Målen: 1-0 Phil
Neville (15), 1-1 av Fabrice Fernandes (18), 2-1 Diego Forlan (85)
Laguppställningar:
UNITED: Barthez; G Neville, Ferdinand, Blanc, Silvestre (Solskjaer,
68); Beckham, Veron, P Neville (Forlan, 85) Giggs; Scholes; van Nistelrooy
(O'Shea, 87). Kvar på bänken: Ricardo, Fortune.
SOUTHAMPTON: Niemi; Dodd, Lundekvam, M Svensson, Bridge; Fernandes,
Oakley, A Svensson,
Marsden (Delgado, 88); Ormerod (Delap, 74) Beattie. Kvar på bänken:
Jones, Hall, Telfer.
Efter mycket köande för att komma på
spårvagnen mot centrum efter matchen så slank vi in i den
centralt belägna "lilla puben" - den minsta pub jag någonsin
varit in i. Kan knappast ha varit mer än 20-30 m2, men trots det
var massor av törstande strupar på plats och humöret
var på topp. Även här var ölen av yttersta kvalitet.
Efter en pilsner var det dags att bege sig till stationen
och tåget mot London. Och väl ombord visade sig att vår
vagn var representerad av ett flertal nationaliteter - vårt gäng
svenska tornedalingar, ett gäng islänningar, en grek, ett
finländskt par, en kroat och några engelsmän. Och med
allsång på hög internationell nivå blev restiden
trevlig och vår flygande reporter Hasse "Zebulon" (Zeb)
Stenudd höjde pulsen ytterligare då han gjorde intervjuer
och inslag för radion.
MEN vi fastnade i tågkö!? utanför
Birmingham i en timme och missade därmed det tåg som vi skulle
ta till London från knutpunkten Milton Keynes. Nåväl
- det fick bli buss igen. Det ligger någonting i det rykte som
de brittiska tågen har - men turligt nog så är servicenivån
är väldigt hög och det kompenserar en del. Hemma kl 03.00
- en 21 timmars fotbollstripp till Manchester var avverkad. Om ett par
timmar är det dags för uppladdning till nästa match.
God natt!
Söndag 3/11
På morgonen var vi några som hann med en rask promenad till
Notting Hills berömda shoppinggata Portabello Road och Portabello
Market innan det var dags för avfärd mot nya matcher. De flesta
av oss valde det heta londonderbyt Tottenham vs. Chelsea på klassiska
White Hart Lane, medan juniorerna i valde det andra londonderbyt Fulham-Arsenal.
Några morgonpigga bilder från
Portabello Road strax före öppningsdags
Matchen Tottenham vs. Chelsea
Vi drog iväg från hotellet efter 10-tiden för att hinna
äta en bit och fånga upp stämningen på pubarna
i Tottenham före matchstart. Upp från T-centralen "seven-sisters"
och sedan var det vara att följa med strömmen - alla människor
var på väg åt samma håll. Vi slank in på
en pub där diskussionerna och spekulationerna var i full gång.
"Zebulon" Stenudd höjde pulsen då gjorde inslag
för radion med intervjuer och drog igång allsång på
puben.
Tottenhams hemmaarena White Hart
Lane ligger på klassiskt vis mitt i bebyggelsen, är slitet
på utsidan men inbjudande blått på insidan och får
ett klart godkänt betyg - bra känsla, bra närhet, även
från upper deck och ett härligt publiktryck.
Väl inne på White Hart Lane kändes
det direkt att detta var mera rätt storlek på arena naturligtvis
fullsatt (36041 spectators). Precis som i Manchester så drällde
det av världsspelare på planen.
Kanonstämning och minnesvärt är utan tvekan Tottenhams
Robbie Keanes fantastiska teknik och otroligt snabba fötter, Tottenhams
offensive ytterback Steven Carr samt Chelseas försvar och målvakt
där framförallt Desailly spelade otroligt bra.
Det man minns bäst från matchen är
nog Redknapps frispark och Cudicinis otroliga räddning.
Förutom frisparken hade Tottenham flera bra chanser att avgöra
matchen. Bland annat hade Carr ett helt suveränt inlägg till
Keane, som han dock nickade utanför från två meter
och tomt mål. Även i den andra halvleken så slår
Carr en bra boll till Keane som nickas över. I andra halvlek har
Poyet ett jätteläge där Cudicini gör en snygg benparad.
Även Teddy Sheringham fick på ett kanonskott, men den omutlige
Cudicini gör ännu en räddning i världsklass. Matchen
slutade 0-0 och var trots resultatet riktigt bra. Även Englands
"svensk No2" Tord Grip var på plats för att bevittna
matchen.
Tottenhamfrispark. Jamie Redknapp
slår en kanonfripark efter lyftning av en medspelare som Chelseas
målvakt Cudichini gör en jätteräddning på.
Laguppställningar:
Tottenham Hotspur FC
13. K. Keller, 2. S. Carr, 6. C. Perry, 36. D. Richards, 5. G. Bunjevcevic,
29. S. Davies, 4. S. Freund, 15. J. Redknapp, 14. G. Poyet (72), 22.
R. Keane, 10. T. Sheringham (89). Avb:
21. M. Acimovic (72), 9. L. Ferdinand (89)
Chelsea FC
23. C. Cudicini, 15. M. Mechiot, 6. M. Desailly, 13. W. Gallas, 3. C.
Babayaro, 21. E. De Lucas (86), 8. F. Lampard, 17. E. Petit, 20. J.
Morris, 25. G. Zola, 9. J. Floyd Hasselbaink (43) Avb:
22. E. Gudjohnsen (43), 0. F. De Oliveira (86)
Matchen Fulham-Arsenal
Ett självmål räddade dagen Arsenal och förstörde
densamma för hemmalaget Fulham som drog på sig den tredje
raka förlusten i Premier League i den lilla men välfyllda
arenan Loftus Road. Fullsatt och 18800 spectators.
Fulham började enligt rapporterna piggt, och
hade chansen att göra mål alldeles i matchinledningen. Steed
passade fram Finnan med en fin crossboll, men Finnans nick var inte
bra. Efter nio minuters spel skedde en omtalad händelse, Boa Morte
fälldes av Campbell innanför straffområdet. Straff (!),
ekade bland Cottagers-anhängarna. Men domaren Jeff Winters friande.
Sju minuter senare var det en ny straffsituation,
paret hade en ny uppgörelse. Medierna vittnar om att Winters inte
hade gjort fel om han blåste en eller två straffar för
hemmalaget. Ljungberg fick en chans att göra mål sju minuter
efter 0-1 målet, men Van der Sar räddade!
I andra halvlek satsade Fulham helhjärtat
för att försöka få in en kvittering och bl a gjorde
Seaman en kanonräddning på en Leggy-nick. En Seaman som förresten
visade på självdistans, spexade och "torkade svetten
från pannan" efter att ha plockat ner någon lång
lyra.
Matchen slutade 0-1 (självmål av Marlet)
och juniorerna som var på plats rapporterade i övrigt att
Ljungberg var riktigt bra och att även Svennis
fanns på plats.
Laguppställningar:
Fulham Football Club
1. E. Van der Sar, 25. A. Ouaddou, 4. A. Melville, 24. A. Goma, 3. R.
Brevett, 2. S. Finnan, 18. S. Legwinski, 17. M. Djetou (56), 14. S.
Malbranque (56), 7. S. Marlet, 11. L. Boa Morte Avb:
6. J. Inamoto (56), 15. B. Hayles (56).
Arsenal Football Club
1. D. Seaman, 12. B. Lauren (65), 23. S. Campbell,
18. P. Cygan, 3. A. Cole, 11. S. Wiltord (83), 19. G. Silva, 17. . Edu,
8. F. Ljungberg, 14. T. Henry, 10. D. Bergkamp (72) Avb: 22.
O. Luzhny (65), 25. N. Kanu (72), 28. K. Toure (83)
Måndag 4/11
En snabb sväng i grannskapet innan det var dags för utcheckning
och en lååång hemfärd till Tornedalen och för
min del Övertorneå.
8/12 av av "lag Tornedalen"
i Premier League.
Bakre raden Leif Pekkari, Peter Johansson, Roland Kemppainen, Roger
Mäki. Främre raden Karl-Gösta Hamstig, Rolf Tillberg,
Hans Stenudd och Rolf Sundlöv. På bilden saknas Björn
Videkull, Olle Larsson-Hieta, Daniel Niva och Tobias Niva.
Text and photos by Peter Johansson
2002
|
